Pantomimer och seriespel
Tre konstnärskap som krävt en rejäl ommöblering av lokalerna. Konstforum är
sig inte riktigt likt.
Dan Wiréns rorschachartade akvatintetsningar, Michael Jordans anarkistiska
blyertsteckningar och de färggranna djunglerna i Maria Bajts screentryck utgör
fästpunkterna i Konstforums nya utställning.
De befinner sig ganska långt från varandra och resultatet kunde ha blivit spretigt, men i
stället är det bra sammanhållet, utan att någon av konstnärerna försetts med
tvångströja.
Men det har krävt en rejäl ommöblering i lokalerna och Konstforum är sig inte riktigt likt.
Ett av Maria Bajts verk täcker en hel vägg och i en monter hittar man Michael Jordans
böcker.
Om man vill spåra ett släktskap mellan dem, så består det i att de tycks befinna sig
olika nära något slags serietidningsestetik. Mest uttalat framträder det hos Michael
Jordan som gisslar maskinkult, steril rationalitet och disciplinär lägermentalitet i sina
teckningar. Han använder sig också av texter för att vässa budskapet ytterligare. I en
av bilderna är två män i färd med att hugga ner en uråldrig ek och absurditeten
förstärks av parollen Die alten bäume müssen weg!
Möjligen har han i Korsettfabrik Jasper und Han använt sig av ett autentiskt
reklambudskap. Teckningen visar masstillverkning av snörliv och texten förklarar
entusiastiskt hur man utvecklat verksamheten maskinellt. Det krävs kort sagt rätt
mycket missriktad kreativitet för att göra tillvaron snävare och mindre fri.
Bortom serietidningsreferenserna anar man också likheter med föregångare som
George Grosz och när det gäller samtida konstnärer kommer man att tänka på Jochum
Nordström.
Vegetationen är på väg att ta över i Maria Bajts screentryck. Slingrande grenverk,
lysande blommor och ångande grönska kryper allt närmare till synes övergivna
djungelbyggnader. Man skulle inte bli förvånad om man skymtade Fantomen i något
skogsbryn. Beskrivningen gäller inte alla verk, som dock förenas i gemensam titel -
Hanging Garden I-VIII.
Det går att avläsa ett civilisationskritiskt drag som ställer det reduktiva och förenklade i
kulturerna mot en naturlig ordning, som inte känner några begränsningar när det gäller
variationsrikedom. Men bortsett från det ekologiska budskapet, slås man av det
omedelbara i Maria Bajts screentryck. Åsynen av de hängande trädgårdarna bränner
fast i medvetandet.
Det gör också Dan Wiréns etsningar, men de är stillsammare. Hans egendomliga
gestalter har något slumpmässigt över sig. De kan påminna om fläckar av utspillt bläck,
som plötsligt fått eget liv och formats till något som liknar en hund, en syrsa och en
fågel.
De skulle kunna vara hämtade ur någon seriestrip, men uppvisar också rörelser som
får dem att likna ett sällskap av pantomimartister. Allt gjort med distans och
tillbakalutad melankolisk humor.

Norrköpings Tidningar (10.11.2008) http://www.nt.se/Print.aspx?articleid=4464438